Varje dag består av jobb för min del. Snittar 1 ledig dag varannan vecka och två lediga dagar veckan därpå. Typ så. Stunden innan jobbet ägnar jag åt att dricka kaffe, städa mitt hem och duscha och sminka mig. Efter jobbet spenderar jag tid med någon. Antingen Micke, Theresia, Andrea, Maria och Sebbe, Linda eller någon av mina fantastiska kollegor. Eller Mickes föräldrar. Kvällarna spenderar jag med att mysa och få kvällsstunden med Micke. Lediga helgerna spenderas med vänner. Det är allt ifrån mellomys, nattklubbshäng, pub-öl, filmkvällar hemma, bio, långfikor, långpromenader eller långpass på gym, bara kvällar då man sitter med bästa tjejkompis och skrattar och pratar hela natten till alla mysiga häng och spelkvällar hos Sebbe och Maria. Med andra ord lever jag ett väldigt upptaget - dock behagligt - liv. Jag saknar inte dem lugna "mysstunderna" för dem får jag varje dag. Antingen ensam eller med någon. Att få spendera varje dag med människor man älskar och mår bra av är guld värt. Verkligen, jag märker hela tiden hur mycket bra energi jag har och inser att det är mina vänner som ger mig det. När jag inte har mina vänner här så vet jag att jag har både Anna och Rebecca ett samtal bort. De lever också upptagna liv, så de där samtalen sker väl ca. 1 gång varannan vecka, men det gör inte heller någonting alls. Varken för de eller mig. De har också sina pojkvänner och sina vänner, de förstår. Och jag förstår dem. Men de finns alltid där ändå, och det gör mig så tacksam och lycklig. Vad skulle jag göra utan alla mina fina favoriter? :)
Något som är bra med Micke är att han är min bästa vän, inte bara min pojkvän. Han är också en människa jag träffat via mina andra vänner här uppe. Det blir ju därför på ett väldigt naturligt sätt vi alla kan umgås. Allt går inte via Micke, det går via alla. De är mina kompisar lika mycket som hans och tvärtom. Vi funkar bra ihop och allt känns så bra det bara går. Något som vi har pratat mycket om nu när vi flyttar ihop är ang. hur livet ska fortsätta se ut. Och vi har givetvis kommit fram till att det ska se likadant ut som det gör idag. Vi ska fortsätta våra liv precis som vi gör nu. Antingen umgås vi tillsammans efter jobbet eller själva med våra vänner och våra egna aktiviteter. Eller tillsammans med våra vänner och våra aktiviteter. Hur som helst så kommer vi varken låsa in oss framför TVn eller datorn och streckglo och aldrig göra annat ihop (som vi båda två är VÄL medvetna om att alla lätt fastnar i, och vilket vi båda två spyr på!) eller sluta umgås och hitta på saker tillsammans eller på håll. För det är så viktigt. Det var ju så vi träffades och så vi alltid har haft det. Folk på jobbet skrattade kärleksfullt när jag sa att vi skulle flytta ihop, "ah såklart, ni gör ju redan allt ihop :)". Men som jag skrev, Micke är min bästa vän. Och våra vänner är mina bästa vänner. Och hans familj är min Stockholmsfamilj. Att umgås med Micke och mina vänner och hans familj är en vardagsrutin. Och en bra sådan :) Så sådär väldigt ologiskt är det ju inte :)

I alla fall, så är jag väldigt lycklig :) <3