Väldigt "stora" och märkliga saker har hänt mig/oss (Micke och mig) sen det nya året började. Till en början väldigt jobbiga saker som sen visar sig bara stärkt oss och vår relation. Nu har en ny sådan väldigt jobbig sak hänt och det enda jag fått i reaktion ifrån Micke är "vi tar oss igenom detta, jag är nästan bara exalterad!". Han är ju så söt. När jag flippar ut fullständigt över saker, då står han stadigt bredvid och håller i mig. Han är väldigt bra för mig. Vi är starka tillsammans och vi tar oss igenom jobbiga saker hand i hand och med varandras fulla stöd. Det känns fantastiskt. Han har på kort tid kommit mig så långt in i hjärtat en människa bara kan komma och de enda som toppar det är mina familjemedlemmar. Jag älskar honom så mycket det bara går. Tack Mikael Cau för att du finns i mitt liv och bara är precis den du är. Tack för att du lugnar mig när jag vill skrika, tack för att du håller om mig när jag gråter. Tack för att du sträcker ut handen när jag behöver komma upp och tack för att du får mig att skratta varje dag. Tack för att du med glädje och stolthet har bjudit in mig till din familj och till dina vänner och tack för att jag får vara precis den jag är, med fel och brister, och det enda du gör är att älska mig ännu mer.