Ni kanske är några stycken som faktiskt undrar hur jag har det här uppe. Jo hörni, jag har det väldigt oförskämt bra! Jag har bott här drygt en vecka och det enda jag har "hunnit" med är en trip till Ikea och tre dagars jobb. Inte mer än så. Men jag trivs så vansinnigt bra!

Jag har en tom lägenhet (atm) som endast består av en soffa, en dator, köksbord, stolar och lite småplock samt kläder. Att bo i en tom lägenhet i en vecka skrämde ihjäl mig innan jag kom hit. Jag var säker på att jag skulle få brytet och bli så deprimerad. Men jag trivs. Jag känner en sån enorm trygghet såfort jag sätter foten innanför dörren här och jag känner mig så trygg när jag går hem till lägenheten ifrån Sundbyberg centrum halv ett på natten. Trygg! Kan ni fatta, Stockholm som är så läskigt och farligt. Jag älskar att höra grannarnas skrammel i trapphuset och ute på gatan. Turken i livet nedanför lägenheten är så söt och trevlig och pizzagubbarna i pizzerian bredvid turken är underbara. Caféet/restaurangen över gatan ser otroligt mysigt ut, dit ska jag verkligen gå nån gång snart.

Ang att bo i Sundbyberg. Jag vet inte hur jag ska säga, jag bara älskar att göra det. Jag är ingen citybrud och gillar inte det ytliga och kalla inne i centrala Stockholm (typ det enda jag inte gillar med Stockholm). Dessutom skulle jag aldrig ha råd. Så att bo ute i förorten var jag redan helt inställd på innan jag fick lägenhet. Men alltså, Sundbyberg känns ju inte ens som en förort. Det är så mysigt här, så fint. Och stan ligger 12 min bort med t-bana dygnet runt. Kunde inte varit bättre.

Ang. jobbet så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag älskar att jobba, är så glad att vara tillbaka. Dem gamla vanorna sitter i ryggmärgen och tog ca. 1 minut att plocka fram igen - om ens det. Dock har jag bara jobbat två dagar och knappt hunnit få kontakt med personalen, så jag känner mig fortfarande som ett "inlån" som bara är där och "gör det jag ska". Jag hoppas att det kommer, men det gör det :)

Jag älskar iaf att jag faktiskt vågade flytta hit. Jag saknar min familj såklart, så mycket så att jag kan dö. Men på ett bra sätt. Inte på ett sånt sätt att jag vill säga upp lägenheten och flytta hem. Utan på ett sånt sätt att det kommer vara så underbart att få träffa dem sen igen när jag åker ner och hälsar på!

Nu ska jag ta sista kvällsciggen och sen lägga mig och kolla på Jönssonligan :)