Idag har det varit en skitdag på alla tänkbara sätt. Jag ska hem och sova nu och hoppas på det bästa - att jag mår bättre imorgon. Livet känns helt overkligt och som om allt som händer just nu inte är mig det händer utan någon annan. Kan inte sätta ord på hur men allt känns bara inte kul. Jag är dock glad, väldigt glad, över att jag har min Sara och min Anna och min Theresia, och framförallt min Micke som håller mig lugn i alla lägen. När jag flippar ut, då tar han ner mig på jorden. Det har han gjort under hela vår tid ihop och jag är så glad över det. Nä, imorgon blir en bättre dag, så får det bli!