Tacksamhet
Jag har de senaste månaderna känt en sån enorm tacksamhet till livet och människorna som finns i det. En enorm tacksamhet till min fantastiska familj - HELA min familj! Mamma, pappa, syskon, extraföräldrar, mormor, morfar, mostrar, morbror, kusiner, släktingar. Det finns inga människor jag älskar så högt som dessa. En enorm tacksamhet för Sara, min absoluta bästa vän på jorden. Tacksamhet till mina vänner ifrån Göteborg, som jag än i dag - trots avståndet - bär med mig i både hjärta och hjärna! Och på senaste då; till mina fina stockholmsvänner. Framför allt mina fina fantastiska stockholmstjejer som jag älskar jättehögt. Alla andra människor jag lärt känna här på väldigt kort tid och framför allt en stor tacksamhet till Micke, världens mest fantastiska kille som jag får äran att vara med hur mycket jag vill och som vill vara med mig med. Jag har så mycket människor i min närhet, både på avstånd och runt hörnet, som jag inte vill leva en sekund utan. Och dessa människorna ger mig hopp och glädje varje dag. Jag har inte haft en jobbig stund sen november och det är till största del pga mina nära och kära. Man bör verkligen uppskatta vad man har och vilka man har oftare. För tittar man närmare på sina kontakter så är det bara en enda stor våg av kärlek. Och kärlek känner jag, i mängder! Och kärlek får jag tillbaka.
Idag var jag halvdeppig på jobbet. Micke smsade mig godnatt. Jag fick läsa "Godnatt hjärtat! Jag gillar verkligen inte att vi jobbar om varandra :/ Men snart ses vi! Du är det finaste och underbaraste jag vet!". Jag fick en våg av värme i hela kroppen, och det hade jag inte fått om jag inte känt lika starkt och lika mycket kärlek tillbaka till denna människan. Jag har alltid varit tjejen som har varit rätt hård och kall mot killar. Jag visar gärna inte vad jag känner. Att säga det till personen är förbjudet och att bli glad av ett sådant sms finns inte på världskartan. Men med min fina Mikael så känns allt väldigt bra och naturligt att känna såhär. Och det är väldigt viktigt för mig att verkligen få honom att förstå hur högt han står hos mig.
Strax innan jag slutade jobbet fick jag ett sms av Sara och ringde upp henne på en gång. Att prata med henne fick mitt hjärta att sjunga. SÅ tacksam är jag över att jag har henne i mitt liv. Jag älskar denna människa så mycket så att jag inte vet vart jag ska ta vägen, och det är så självklart att hon ska veta det. Ännu än gång liksom, tack livet för att jag har fått henne!
Rebecca Rehnberg träffade jag igår, och jag kunde inte sluta krama henne hejdå, fast än att vi bestämde att vi skulle ses om 2 dygn och spendera massa tid ihop. Hon är en människa jag aldrig vill och aldrig kommer förlora. För jag älskar även henne så himla mycket!
Även Anna, som jag lärde känna i Göteborg. Henne älskar jag också som en storasyster. Och hon mig som en lillasyster (det bara är så!). Jag vet inte vad jag skulle gjort om inte Anna fanns vid min sida dag ut och dag in, trots flera landsgränser och ett hav ifrån varandra. Jag känner så mycket lycka av att bara tänka på all den tid vi har framför oss i framtiden att spendera ihop! När jag och Micke var hemma hos henne och Gustav i Karlshamn nu vid jul så slog dig mig så himla hårt, att hon är en av mina bästa vänner som jag aldrig sluta ha i mitt liv. Och även hennes fina make Gustav då, såklart.
Och mina nya tjejer, främst Theresia och Maria. Jag vet inte ens hur jag ska börja, men på väldigt kort tid har dem tagit mitt vänskapshjärta med storm. Jag trodde inte det fanns mer plats för så närstående människor i mitt liv, men det fanns det. Jag ser framför mig, och vet, att vi kommer gå vid varandras sida livet ut. Vi kommer få barn samtidigt, vi kommer ta våra karriärer till nya höjder samtidigt och vi kommer fira nyårsaftonar tillsammans med våra män tillsammans när vi är 35 år och må bäst på jorden. Jag älskar även dem så himla mycket, och vill att de ska veta vilken tacksamhet jag känner över att ha dem vid min sida.
Med ett sådant här blödigt inlägg är det nog bäst att jag sover en stund, innan jag börjar gråta av lycka.
Men alla måste veta att jag känner såhär. Ingen får glömma bort det!
Idag var jag halvdeppig på jobbet. Micke smsade mig godnatt. Jag fick läsa "Godnatt hjärtat! Jag gillar verkligen inte att vi jobbar om varandra :/ Men snart ses vi! Du är det finaste och underbaraste jag vet!". Jag fick en våg av värme i hela kroppen, och det hade jag inte fått om jag inte känt lika starkt och lika mycket kärlek tillbaka till denna människan. Jag har alltid varit tjejen som har varit rätt hård och kall mot killar. Jag visar gärna inte vad jag känner. Att säga det till personen är förbjudet och att bli glad av ett sådant sms finns inte på världskartan. Men med min fina Mikael så känns allt väldigt bra och naturligt att känna såhär. Och det är väldigt viktigt för mig att verkligen få honom att förstå hur högt han står hos mig.
Strax innan jag slutade jobbet fick jag ett sms av Sara och ringde upp henne på en gång. Att prata med henne fick mitt hjärta att sjunga. SÅ tacksam är jag över att jag har henne i mitt liv. Jag älskar denna människa så mycket så att jag inte vet vart jag ska ta vägen, och det är så självklart att hon ska veta det. Ännu än gång liksom, tack livet för att jag har fått henne!
Rebecca Rehnberg träffade jag igår, och jag kunde inte sluta krama henne hejdå, fast än att vi bestämde att vi skulle ses om 2 dygn och spendera massa tid ihop. Hon är en människa jag aldrig vill och aldrig kommer förlora. För jag älskar även henne så himla mycket!
Även Anna, som jag lärde känna i Göteborg. Henne älskar jag också som en storasyster. Och hon mig som en lillasyster (det bara är så!). Jag vet inte vad jag skulle gjort om inte Anna fanns vid min sida dag ut och dag in, trots flera landsgränser och ett hav ifrån varandra. Jag känner så mycket lycka av att bara tänka på all den tid vi har framför oss i framtiden att spendera ihop! När jag och Micke var hemma hos henne och Gustav i Karlshamn nu vid jul så slog dig mig så himla hårt, att hon är en av mina bästa vänner som jag aldrig sluta ha i mitt liv. Och även hennes fina make Gustav då, såklart.
Och mina nya tjejer, främst Theresia och Maria. Jag vet inte ens hur jag ska börja, men på väldigt kort tid har dem tagit mitt vänskapshjärta med storm. Jag trodde inte det fanns mer plats för så närstående människor i mitt liv, men det fanns det. Jag ser framför mig, och vet, att vi kommer gå vid varandras sida livet ut. Vi kommer få barn samtidigt, vi kommer ta våra karriärer till nya höjder samtidigt och vi kommer fira nyårsaftonar tillsammans med våra män tillsammans när vi är 35 år och må bäst på jorden. Jag älskar även dem så himla mycket, och vill att de ska veta vilken tacksamhet jag känner över att ha dem vid min sida.
Med ett sådant här blödigt inlägg är det nog bäst att jag sover en stund, innan jag börjar gråta av lycka.
Men alla måste veta att jag känner såhär. Ingen får glömma bort det!
Kommentarer